Från en bidragstagares ögon
Kategori: Old shit
Jag är en bidragstagare ut i fingerspetsarna, inte för att jag vill utan för att det är ett nödvändigt ont. Jag är glad att systemet är som det är i Sverige. Tänk på alla dem länder som inte har det som oss. Hur löser dem det? Man får inte många kronor och det är många svordomar under vägens gång, men man klarar sig, man får helt enkelt lära sig att leva på det man har.
Tro mig om jag säger att jag känner Kassan (Försäkringskassan), dem har varit min vän och ovän i ur och skur under snart två års tid. Det glädjer mig att dem på senare tid faktiskt insett att det är bättre att försöka hjälpa än att stjälpa, vilket dem gör när de utförsäkrar alla stackare som inte fått någon hjälp. Numera tar dem sin tid på allvar och försöker göra det bästa av den, inte bara för dem själva utan även för oss. Visst plumpar dem ibland, men det är smällar man får ta. Ja, alla säger olika saker när man ringer – men det brukar allt som oftast ändå lösa sig i slutändan.
Skynda långsam
Glädjen i Kassans handläggares ögon när hon ”friskförklarade ” mig och fick lämna över mitt fall i arbetsförmedlingens händer gick inte att ta fel på. En djup suck av lättnad spred sig i rummet där luften stod så stilla att man kunde ta på den. Lyckan hos mig när jag fick höra orden av min arbetsförmedlare att nu ska vi skynda långsamt och prova oss fram och se vad som blir bäst för dig och din kropp.
Arbetsträning
Arbetsträning blev det. Jag kan, jag vill, jag ska! Exalterad klev jag ut i solen med vetskapen om att jag inom bara ett kort tag skulle ha ett jobb att gå till. Det var inget fast jobb och ingen lön skulle jag få! Som jag sa, bidragstagare ut i fingerspetsarna! Men att möjligheten finns där gör mig oerhört glad. Dom ger mig chansen att testa olika sorters yrken för att känna vad som passar bäst både yrkes- och tidsmässigt.
Snabba puckar
Det dröjde inte länge innan vi tillsammans hittade ett lämpligt ställe och som dessutom hade funderingar på att anställa. Perfekt läge för mig om jag skulle få det att funka. Möte med ams på onsdagen, mail kontakt och möte med eventuellt blivande chefen under fredagen, startklart och redo för min första arbetsdag på måndagen veckan därpå. Snabba puckar, precis som jag vill ha det.
Svårt att hålla tiderna
Något som jag inte hade räknat med var att jag skulle hamna rätt direkt. Jag har fått möjligheten att arbeta med fantastiska människor som har tagit sig tiden att hjälpa och visa mig på bästa möjliga sätt. Jag har fått arbeta med saker jag tidigare bara hade drömt om. Dem litade på mig och visat det genom att ge mig egna uppdrag att lösa vilket gjorde att jag växte i mina skor. Det svåraste av allt var att hålla sig till tiderna. Jag skulle ju börja med fyra timmar om dagen måndag till fredag, men ville ju inte gå därifrån, det var ju så roligt och tiden gick för fort alldeles, för fort. Både min arbetsterapeut och min handläggare på arbetsförmedlingen var och hälsade på flera gånger. Men terapeut såg till att allt jag behövde fanns, stolar, skrivbord, tangentbord, pallar, telefon, ja allt man kan tänka sig och lite där till. Deras hjälp var som alla andras - enorm!
En tyst önskan
Stunden kom då jag endast hade ett par arbetsdagar kvar. Det gjorde mig ledsen inombords att gå omkring med vetskapen om att jag kanske aldrig skulle få komma tillbaka. Förstående som jag är så begriper jag självklart att dem behöver en utbildad människa för att utöva yrket och dess kundbemötande. Men jag hade nog ändå en önskan längst inne att dem skulle förbise detta och behålla mig som någon form av assistent, göra det som dem själva prioriterade ner på ”att göra listan”. Att ge mig chansen att få lära mig ännu mer av det som finns i deras värld.
Tålamod
Jag vet att min tid kommer, om det är här eller där kan jag inte svara på. Jag vet att mitt liv är förutbestämt och att det finns en skriven plan för mig som jag hemskt gärna skulle vilja smygtitta på, och som vanligt ringer det ett ord i mina öron, ett ord som har funnits där under många års tid och som jag med stor önskan helst hade velat slippa – tålamod! Jag ska ta mig i kragen, andas in lugnet och försöka ha tålamod, i alla fall ett litet tag till. Jag har lovat mig själv flera gånger att jag aldrig mer ska ta ett arbete där jag inte trivs eller orkar med kroppligt och själsligt. Denna gång ska jag faktiskt försöka hålla det, både för min egen och min familjs skull.
Because I´m worth it!
