Med gårdagens trevliga besök i tankarna kan jag inte låta bli att undra lite som våra samtal. Alkohol, ångest, acceptans. Vad man gör och vad man väljer bort. Om man skulle våga testa eller rent ut av låta bli.

Jag kan inte mer än erkänna att livet genast blir lite svårare när solen tittar fram, grillen glöder och rosén flödar. Man känner sig genast utanför när dom som tidigare klappat en på axeln nu hånflinar och kläcker sarkastiska ord på löpande band.

Saknar
Jag saknar alkoholen, jag saknar dvalan jag hamnar i när jag känner mig som en dålig och oälskad människa. Jag saknar smaken, första klunken, värmen i kroppen...

Saknar inte
Men för att återgå till verkligenheten så kommer det ju alltid en morgondag fylld av huvudvärk, illamående och ännu större genomskärande ångest. Frågorna: vad har jag gjort, vad har jag inte gjort? Smärtan, förvirringen.  Jag vet att jag aldrig skulle tillåta mig själv att falla tillbaka. Men det hade varit skönt att få trolla bort tankarna, bara för en liten stund. Saknaden är stor med det är styrkan också. Kämpar på!

XX