Jag väljer ett ord, jag väljer DIFFERENT - ANNORLUNDA. Jag bestämmer mig för att skriva om det och direkt så kopplar jag ihop det med mig själv. Jag känner mig annorlunda, kan dock inte säga om det är på ett bra eller dåligt sätt. Dåligt sätt är väl att ta i men jag tror nog ändå på ett undermedvetet sätt att ni som läser detta flumsnack förstår vad jag menar. Jag känner mig annorlunda på så sätt att jag inte är och gör som alla andra. Jag arbetar inte utan ligger hemma på soffan med min dator och mitt kaffe och drömmer om det perfekta jobbet som jag kan ta med mig överallt. Jag tänker och planerar för mycket vilket gör att det "kokar över" och i slutändan så händer ingenting. Jag tror mig ha mycket vänner, jag känner många, hälsar på många, umgås med få och pratar IRL med färre. 
Jag känner mig som en liten skygg skogstomte här ute på landet, där jag för övrigt älskar att bo. Jag trivs med lugnet och känslan av trygghet samtidigt som det värker i magen när jag har glömt nåt i stan och måste åka in för en 3:e gång samma dag. Det tär på naturen och det bränner hål i plånboken. 
En glädje sprider sig i min kropp när andra tar initiativet till möte när jag själv inte orkar eller vågar. Jag drömmer om en fullspäckad kalender, en sån där som man skriver i, där det bara står "roliga" grejor. Jag vill känna mig nöjd när min "paycheck" kommer varje månad - Jag vill INTE känna mig som en belastning. 

I ett drömmande land i en drömmande värld gör jag det jag tycker om andligt och fritt, kreativt och fint, intressant och krävande. Jag får bra betalt för det jag är duktig på. Jag gör det hemifrån samtidigt som jag träffar vänner och familjer runt om i landet. Jag bråkar inte med mina barn, jag känner inte skuld och skam. Jag lever och är lycklig. 
Jag är annorlunda på så sätt att jag lever i en drömvärld, jag har en fantasi som jag trodde var begraven men som bara har ändrat sig lite. Jag är annorlunda på ett bra sätt, på MITT sätt och hur mycket jag än försöker förtala det så tycker jag nog ändå om det, jag accepterar det HÄR, NU OCH FÖR ALLTID!

Och för er som orkar läsa om mitt tjat så här det den 24:e idag, 4 månader framför mig tills min födelsedag och 7 nyktra månader bakom mig. Jag kom ihåg efter mina första nyktra dagar när jag studsade runt här och tyckte jag var så jävla duktig att jag klarade det även om det sved i vinkörtlarna. Kom tillbaka om ett par månader sa Mr O, då kan vi snacka! Nu har det fan gått 7 mån, seven fucking months!!

I morgon har jag en date med min handläggare på AMS, tro, hopp och en jävla massa tur som jag nu faktiskt känner ett jag borde bli värd. Because I´m worth it, eller??

Grattis på födelsedagen Lelle Modig, you rock!