LeHLO - My life as a Bitch ;)

Hittade lite bilder tagna av narkosskötaren innan min höftoperation, ser lite lagom go ut!!

XX

Har ju under ett tag försökt hitta en träningsform som är ok för min kropp. Jag ska svettas, skrika, ta i så brallorna nästan spricker och bara ha jävligt kul! Igår var jag med Falkenbergs Boxningsklubb och tränade i en sunkig, risig lokal - oh jävlar va kul jag hade!! I morgon smäller det igen, om jag lyckas ta mig ur soffan för träningsverken är ENORM!!

XX

Tillbaka igen.. fast denna gången i en annan stad, borde väl vara ok! Kliver in i en ren och fräsch butik där varorna står staplade fint i hyllorna.. mmm.. känns bra! När jag kommer fram och ska betala och ser charmtrollet bakom kassan ler jag lite fint och inser att anledningen till att han inte ser på mig när han pratar är för att han är blyg, alltså ursäktad. Kontentan av detta är att Netto i denna andra stad är godkänd, so far!!

To be continued...

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2973193/images/2012/pic_198343098.jpg" class="image">

Då jag åtskilliga gånger lovat mig själv att aldrig mer sätta min fot inne på Netto i Falkenberg kliver Jag ändå in där idag med tanken att hur fel kan det bli, jag ska ju bara köpa fika.

Här är några, dock långt ifrån alla anledningar till att jag aldrig mer vill handla där:

• Rörigt, vilket gör det svårt att hitta i butiken.
• Ofräscht! Fått dålig köttfärs, långt innan bäst före datumet hade gått ut.
• Otrevlig personal och då den kvinnliga delen, grabbarna är oftast rätt trevliga och hjälpsamma.
• Personal i kassan som sitter och äter och förklarar för alla runt omkring att hon måste sitta där och snaska för att hon inte fått och inte kommer få någon rast under dagen.
• Personal i kassan som sitter och pratar skit om kunder som har betalt och gått därifrån.
• Man hittar allt som oftast något på kvittot som har blivit fel.

Dagens händelse
För att kliva tillbaka in i dagens händelse så smet jag ändå in i butiken, skulle ju som sagt bara köpa fika. Var och hämtade ett 5-pack juice för 15 kr och på vägen ut så såg jag 4-pack med chokladbollar och dammsugare, där satt även minst två stora skyltar där det stod 2 för 15 kr. Perfekt tänkte jag och plockade till mig 2. När jag skulle betala märkte jag att kassören inte fick med erbjudandet 2 för 15 utan att det istället blev till ordinarie pris vilket blev 5 kr mer. Jag upplyste henne om detta och hon ropade genast på en kollega, som i sin tur ropade på chefen. Jag hörde hur chefen ropade tillbaka att det var förra veckans erbjudande, vilket kollegan framförde till kassören. Mina egna ord var då:
- Det är ju inte mitt problem att ni inte har tagit ner skyltarna, det är ju trots allt torsdag!
Kollegans sura ord till kassören:
- Slå in det som vanligt du så ska jag gå och hämta en femma ifrån mina pengar och ge henne! 
Och så pep hon iväg. Kvar stod jag och skulle skämmas för att jag ville ha erbjudandet som klart och tydligt stod på minst 2 skyltar. 
- Du, sa jag till kassören. Du tror möjligtvis inte du kan lösa den där femman här så kan du ju få hennes när hon kommer tillbaka så slipper jag stå här och vänta.

Femman
Jag fick min femma och gick raskt därifrån och denna gång lovade jag verkligen mig själv på heder och samvete att ALDRIG mer sätta min fot i den butiken.

XX

Jag är en bidragstagare ut i fingerspetsarna, inte för att jag vill utan för att det är ett nödvändigt ont. Jag är glad att systemet är som det är i Sverige. Tänk på alla dem länder som inte har det som oss. Hur löser dem det? Man får inte många kronor och det är många svordomar under vägens gång, men man klarar sig, man får helt enkelt lära sig att leva på det man har.

Tro mig om jag säger att jag känner Kassan (Försäkringskassan), dem har varit min vän och ovän i ur och skur under snart två års tid. Det glädjer mig att dem på senare tid faktiskt insett att det är bättre att försöka hjälpa än att stjälpa, vilket dem gör när de utförsäkrar alla stackare som inte fått någon hjälp. Numera tar dem sin tid på allvar och försöker göra det bästa av den, inte bara för dem själva utan även för oss. Visst plumpar dem ibland, men det är smällar man får ta. Ja, alla säger olika saker när man ringer – men det brukar allt som oftast ändå lösa sig i slutändan.

Skynda långsam
Glädjen i Kassans handläggares ögon när hon ”friskförklarade ” mig och fick lämna över mitt fall i arbetsförmedlingens händer gick inte att ta fel på. En djup suck av lättnad spred sig i rummet där luften stod så stilla att man kunde ta på den. Lyckan hos mig när jag fick höra orden av min arbetsförmedlare att nu ska vi skynda långsamt och prova oss fram och se vad som blir bäst för dig och din kropp.

Arbetsträning
Arbetsträning blev det. Jag kan, jag vill, jag ska! Exalterad klev jag ut i solen med vetskapen om att jag inom bara ett kort tag skulle ha ett jobb att gå till. Det var inget fast jobb och ingen lön skulle jag få! Som jag sa, bidragstagare ut i fingerspetsarna! Men att möjligheten finns där gör mig oerhört glad. Dom ger mig chansen att testa olika sorters yrken för att känna vad som passar bäst både yrkes- och tidsmässigt.

Snabba puckar
Det dröjde inte länge innan vi tillsammans hittade ett lämpligt ställe och som dessutom hade funderingar på att anställa. Perfekt läge för mig om jag skulle få det att funka. Möte med ams på onsdagen, mail kontakt och möte med eventuellt blivande chefen under fredagen, startklart och redo för min första arbetsdag på måndagen veckan därpå. Snabba puckar, precis som jag vill ha det.

Svårt att hålla tiderna
Något som jag inte hade räknat med var att jag skulle hamna rätt direkt. Jag har fått möjligheten att arbeta med fantastiska människor som har tagit sig tiden att hjälpa och visa mig på bästa möjliga sätt. Jag har fått arbeta med saker jag tidigare bara hade drömt om. Dem litade på mig och visat det genom att ge mig egna uppdrag att lösa vilket gjorde att jag växte i mina skor. Det svåraste av allt var att hålla sig till tiderna. Jag skulle ju börja med fyra timmar om dagen måndag till fredag, men ville ju inte gå därifrån, det var ju så roligt och tiden gick för fort alldeles, för fort. Både min arbetsterapeut och min handläggare på arbetsförmedlingen var och hälsade på flera gånger. Men terapeut såg till att allt jag behövde fanns, stolar, skrivbord, tangentbord, pallar, telefon, ja allt man kan tänka sig och lite där till. Deras hjälp var som alla andras - enorm!

En tyst önskan
Stunden kom då jag endast hade ett par arbetsdagar kvar. Det gjorde mig ledsen inombords att gå omkring med vetskapen om att jag kanske aldrig skulle få komma tillbaka. Förstående som jag är så begriper jag självklart att dem behöver en utbildad människa för att utöva yrket och dess kundbemötande. Men jag hade nog ändå en önskan längst inne att dem skulle förbise detta och behålla mig som någon form av assistent, göra det som dem själva prioriterade ner på ”att göra listan”. Att ge mig chansen att få lära mig ännu mer av det som finns i deras värld.

Tålamod
Jag vet att min tid kommer, om det är här eller där kan jag inte svara på. Jag vet att mitt liv är förutbestämt och att det finns en skriven plan för mig som jag hemskt gärna skulle vilja smygtitta på, och som vanligt ringer det ett ord i mina öron, ett ord som har funnits där under många års tid och som jag med stor önskan helst hade velat slippa – tålamod! Jag ska ta mig i kragen, andas in lugnet och försöka ha tålamod, i alla fall ett litet tag till. Jag har lovat mig själv flera gånger att jag aldrig mer ska ta ett arbete där jag inte trivs eller orkar med kroppligt och själsligt. Denna gång ska jag faktiskt försöka hålla det, både för min egen och min familjs skull.

Because I´m worth it!